Personal style?

 Jag har sedan barn älskat att klä mig färggrant more is more mentaliteten och allt det där. Men i 16 års åldern börja det och vända jag vill se se mer "cool" och "klassisk" ut. Såklart var min stil ännu min men jag lekte inte lika mycket med färg mera. Don't get me wrong det var inte som om jag blev rädd att klä mig i färg- det var mera en viss stil jag ville nå.
Men den senaste tiden har jag långsamt tagit färgerna och lekfullheten tillbaka. En extra puff har kommit från modetrenderna för våren där mera färg kommit fram.
Det finns något barnsligt underbart i att klä på sig flera smycken och pryda håret med spännen. Och till slut kleta läppstift på sig i rött.
Måste säga att jag vet inte vad min poäng med denna text är ...men jag antar att det jag vill säga är att var inte rädd att experimentera! Sätt dig in i din hjärna som barn. Tänk dig att du äntligen fått friheten att klä på dig vad du vill oberoende vad mamma säger. Få samma känsla som när du klampade runt i din mammas klackar och ett pärlhalsband. För vad är inte klädstil om inte bara en lek.

I loved colour as a kid, more is more- and all that. But something happened when I was in my teens. I changed my style- duller not as playful. Don't get me wrong I didn't quit wearing quirky outfits- but I was clearly trying to achieve some kind of sophisticated style.
In the last few weeks I feel that my playfulness has made a comeback. Maybe it's the fashion trends for the spring.
I don't know really where I'm going with this... but I guess I'm trying to figure it out. 
I think that to achieve a personal style you have to put yourself in a mind-set of a child. Choose your outfits as if your mum couldn't tell you what to wear. Get that same feeling as when you were walking in your moms heals and pearls as a child.
For what is personal style after all- if not playing dress up?

T-shirt Guess

Jacket Cubus

Jeans Jc jeans

Shoes Dr. Martens 

Backpack Guess